På rätt väg

Veckan som gått har känts väldigt bra. Dels för att jag kommit igång med löpningen igen och dels för att jag tagit ett beslut som ytterligare ska hjälpa till att nå mitt mål i maj.
   Trumvirvel.......I tisdags gick jag med i Viktväktarna!            
   Inte riktigt min grej, I know! Men faktum är att jag, från att vara en sann skeptiker, har ändrat uppfattning efter att ha pratat med nära och kära med väldigt bra erfarenheter av VV. Och jag måste säga att än så länge tycker jag att det funkar bra.
   God mat, mer motivation att träna, aldrig hungrig men funderar en gång extra på allt jag stoppar i mig och sparar godsakerna till speciella tillfällen. Precis som det ska va. Konstigt bara att det är så svårt att lyckas med det i vanliga fall på egen hand. Ska man verkligen behöva gå med i en grupp och betala för det? Men det är nog just det som är grejjen. Att man träffar andra som har samma mål. Och att de svider lite i plånboken.
   I morgon ska jag på mitt andra möte och väga mig för andra gången. Å ena sidan har jag ätit så gott den här veckan (dock inom ramarna för vad som var tillåtet) att jag har svårt att tro att jag har tappat något i vikt. Men å andra sidan har jag flera gånger tänkt på att jag gjort nyttigare val. Val jag inte gjort om jag inte bestämt mig för att räkna points. Den som lever får se.
   Men spännande är det!

Här kommer den här veckans andra joggingrunda. Den utövades i ett mulet och blåsigt Göteborg i sällskap av en snäll sambo. Han lät sig tillslut övertalas att följa med som stöd åt den arma flickvännen som var i desperat behov av att tjäna ihop ett par extra points så att hon kunde dricka ett glas extra vin under kvällens middag. Tack älsklig!

40 minuters löpning = två himmelska glas rött.....så värt det!

Helt sjukt!

Att börja på nytt jobb är tydligen precis som att börja på nytt dagis. Ni vet hur småbarnsföräldrar klagar på att ungarna kommer hem med den ena förkylningen och influensan efter den andra eftersom de måste vänja sig vid de nya barnens baciller. I det här fallet är det jag som tydligen har svårt att vänja mig vid mina kollegors baciller.
    I mer än tre veckor har jag befunnit mig i en enda lång halsont/förkylning/tok-hosta-dimma. Jag har mellan varven (de två tre dagarna jag emellanåt känt mig hyfsat ok) tränat lite mer lågintensiva pass på gymmet tex body-pump. Så klart har jag nojjat över att jag inte sprungit och framförallt över att jag inte haft något att lägga upp på bloggen och att ni då skulle märka vilken dålig och odisciplinerad typ jag är (hemska tanke). Så igår fick jag nog. 
    Jag till och med längtade efter att få komma ut och springa. Samtidigt var jag livrädd för att behöva börja om från början igen. Tre veckors uppehåll och förkylning måste ju ha påverkat konditionen negativt. Dessutom har jag tänkt att det skulle vara lite läskigt att ta sig runt i löparspåret nu när det är så mörkt om kvällarna.
    Så glad jag blev när jag tillslut kom iväg igår och 1: Tyckte att det var ganska mysigt att det var mörkt. (Klockan var faktiskt bara 18 så jag var inte direkt själv ute på vägarna) 2: tog mig runt hela rundan på ca 6 km precis som innan förkylningen och 3: inte hostade alls under hela rundan. 


Sara for president säger jag bara. Nu kör vi igen! Målet är att klara milen innan nyår. Hejaheja!

Nästan samma runda som vanligt men jag undvek stigarna längs 
med ån. Lite för mörkt och ensligt där på kvällen.

Skämmes ta mig fan.

Förra veckans träningsresultat: Bodypump och Zumba. Hade tänkt dryga ut det där med minst en runda i Slottsskogen i helgen men självdisciplinen svek mig. Den jäveln.
   Den här veckan bjuder på repetition av ovanstående + minst en runda i joggingskorna men helst två. Nu är det officiellt. Fråga mig gärna på söndag hur det blev. Så får jag skämmas om jag inte levt upp till mina egna förväntningar. Tack på förhand.

Atjo, atjo, atjo - prosit!

Nu är jag tillbaks efter en och en halv veckas seeeg förkylning. I söndags var jag ute och sprang för första gången sen jag blev frisk igen. Jag gav mig fänken på att ta rundan på 6 km fast jag visste att det skulle bli jobbigt efter det långa uppehållet. And jobbigt it was. Men jag tog mig runt.
   Jaha tänker ni, har hon bara tränat EN ENDA gång sedan hon blev frisk?
   Nähäääädå säger jag. För jag har börjat med Body Pump efter jobbet på måndagar. Många tror att det bara handlar om att bygga muskler och bli starkare men det är även puls-höjande och bra för konditionen. För några år sedan gick jag ofta på Body Pump-pass och gillade det jättemycket. Tyvärr gjorde jag förra veckan misstaget att använda samma vikter som jag gjorde då vilket resulterade i en träningsvärk deluxe i flera dagar efteråt. Vill man bli fin får man lida pin - has never been more true.
   Det har verkligen börjat bli mörkt och ruggigt på kvällarna så jag kommer att fokusera utomhuslöpningen till helgerna i höst när jag har tid att springa mitt på dagen. Gillar inte att springa ensam i mörkret. Löpbandet finns ju alltid om det kniper men jag gillar inte riktigt känslan av att springa på stället.

Söndagsrundan.

Nu tar jag helg!

Veckan som gått har varit helt ok ur träningssynpunkt. I måndags sprang jag från Kävlinge hem till mamma och pappa fast än jag hade kunnat åka bil med de andra. Det blev en lite kortare runda än vanligt. Kanske tur med tanke på att det var skitjobbigt. Som belöning fick jag god kyckling till middag när jag kom fram!
   I onsdags gick jag till Vikenbadet och simmade i vanlig ordning fast än att min lillasyster ställde in i sista stund. Den självdisciplinen liksom. Inte likt mig.
   Träningsveckan avslutades igår med en runda på 6 km. Det var en så fin kväll. Härlig, ljummen skymning med rosa himmel i slutet av september. Det är lättare att ta sig ut när det är såna kvällar. Oroar mig därför lite för den kommande mörka och kalla hösten.
   I kväll åker jag upp till Göteborg och ska tillbringa helgen med Niclas och Martin & Sara som kommer på besök. Helgens träning blir därför koncentrerad till shoppingrundor på stan och ölhävning. Längtar!

Måndagsrunda.


























Torsdagsrunda.

Torsdagskväll från balkongen i Kävlinge. Silo i solnedgång.

Efter regn kommer solsken!

Vill bara uppdatera att jag faktiskt sprang 6 kilometer i regnet i förrgår precis som jag skrev att jag skulle.  (yeey för min självdiciplin!!) I kväll tänkte jag göra om det men hoppas på solsken den här gången.
   I går blev det stekt sill och potatismos hemma hos mamma och pappa i stället för simning. Lillasyster var sjuk och jag hade massor med smutstvätt men ingen tvättid. Då är det bra att ha snälla föräldrar som bor i närheten som låter en låna deras tvättinrättning....och bjuder på middag. (yeey för snälla föräldrar!!)

På det fjärde ska det ske!

Förra veckan tränade jag fyra gånger. Är väldigt nöjd så. Simmade 1750 m på badhus både i Furulund och Göteborg. Båda gångerna på ca 50 minuter. Var dessutom ute och sprang över 5 km vid två tillfällen. Först själv i ösregnet och sen i lördags med Niclas bredvid. De som känner oss vet mycket väl att både jag och N pratar både mycket och gärna. Dock inte när vi springer har vi kommit fram till. Därför sprang var och en med musik i sina lurar. Men det var väldigt mysigt ändå!
  Känner att det har börjat lossna lite med löpningen och att simningen verkligen är ett skönt komplement. I kväll tänkte jag försöka mig på att springa en ny runda mellan Kävlinge och Furulund och tillbaka igen. Tror det är ca 6 km och känns som en bra utmaning.

Så här fin skylt har Valhallabadet i Göteborg. Bara en sån sak.

Det här är en gammal bild inifrån badhuset. Men man får faktiskt
samma känsla än i dag. Arkitekturen är väldigt fint bevarad.

Fy fan vad jag är bra

Äntligen! Jag hade nästan på riktigt börjat tvivla på om jag någonsin skulle orka springa längre än 4 km. Men igår var det något som kändes annorlunda. Jag hade tänkt att jag skulle sticka ut en runda efter jobbet men när jag gick av tåget i Kävlinge hade det börjat blåsa riktigt ordentligt och regnmolnen såg inte alls roliga ut. Kändes inte längre helt självklart att ge sig ut.
   När jag kom hem tog jag på mig träningskläderna för att jag inte skulle fega ur. Men det krävdes trots det en rejäl övertalning av mig själv och en lång stunds tvekan (eller tvek som min lillasyster skulle sagt) vid fönstret för att avgöra hur mycket motvind jag skulle behöva bråka med. Till sist bestämde jag mig för att i alla fall försöka och se hur långt jag orkade och gav mig själv tillåtelse att, om vädret jävlades för mycket, ta en kortare runda. Men si det behövdes inte.
   De första kilometrarna kändes som vanligt. Det blåste rejält men det var ingen fara. När jag kommit 3 km började regnet komma och det var till min förvåning superskönt och svalkande. Ingen möjlksyra i benen och andningen var inte speciellt ansträngd. Så jag fortsatte (och kände mig lite som Forest Gump). När jag kommit 5 km ösregnade det och blåste ordentligt. Och jag sprang omkring och log och var så jävla nöjd med mig själv att jag fortsatte en kilometer till av bara farten. Och det bästa av allt var att jag nog hade orkat i alla fall ett par kilometer till.
   Kvällens belöning, förutom kicken av att springa längre, blev pasta med kantareller och vit tryffelolja. Sjukt gott.

Så här sprang jag.







































Genomblöt men glad!

Wohoo vad jag är bra!

Belöningen.

Veckan som gick

Jag måste ju berätta om baddräktspremiären som utlovat. Som uppvärmning promenerade jag till Vikenbadet i Furulund och mötte upp min lillasyster. Jag var inställd på att köpa ett klippkort för 10 gånger men den snälla tjejen i kassan erbjöd mig att testa gratis en gång först för att se vad jag tyckte. Bra bemötande tyckte jag! 


Väl inne hade jag bestämt mig för att i alla fall simma 40x25 m, alltså 1 km, men jag simmade 10 längder till av bara farten. En bra början tyckte jag. Och så skönt det var. Och vilken träningsvärk jag hade dagen efter. Kändes lite som när man åkt skidor; Inte visste jag att jag hade muskler här?!

Helgen tillbringades i Blekinges djupaste skogar. Jag tog med föräldrarna upp till Niclas familj för att plocka lite svamp. Det blev 26 kg kantareller och en del rödvin på det. Man måste ju ha någon belöning för att orka rensa svamp i 3 timmar. Så löprundan igår ställdes in pga bristande intresse. Till mitt försvar tillbringade jag större delen av lördagen med att klättra omkring i mossan. Men denna veckan blir det mindre svampplockning och mer träning.

Det var inte otrevligt att klättra omkring i mossan. Det var alldeles....alldeles....underbart.

Trixie vaktar kantarellerna när vi tar kaffepaus.

Belöningen efter 4 timmars plockande var 3 timmars rensande. Tur att det fanns förfriskningar!

Up and running

Helgen har spenderats i Göteborg. Senare delen av den i ett halvkrassligt tillstånd men innan förkylningen bröt ut hann jag med en runda i Slottsskogen. Min gamla vanliga runda. Kändes kul att springa den igen särskilt eftersom fötterna kändes lättare än på länge. Kanske berodde det på att min kondition faktiskt förbättrats en gnutta. Kanske berodde det på att kroppen ville kompensera mig lite eftersom den visste vad som väntade dagarna efter. Ingen vet säkert.

Som belöning för en lyckad runda köpte jag en ny löpartröja på Löplabbet som hade 50% rea. Det är en av fördelarna med det här projektet. Plötsligt har man en anledning att köpa lite nya kläder som man aldrig skulle tänka på att köpa innan. Man vill ju se snygg ut om någon skulle få syn på mig. Då kompenserar en läcker outfit förhoppningsvis ett lågt tempo. Om nåt är fint vill man ju ha möjlighet att titta på det en god stund liksom.

Efter några dagar nedkrupen i soffan är jag i alla fall up and running igen. Eller up and swimming kanske jag ska säga. För i kväll är det baddräktspremiär! Jag och min lillasyster ska gå och simma. Missa inte den spännande utvärderingen av detta event i nästa inlägg.

Slottskogsrundan.

Nöjd Sara i ny klänning. Även den inköpt i helgen.

Bit ihop och kom igen

Äntligen kom jag ut på en runda igår. Bara tre kilometer men som min (extremt kloka) pappa sa. "Tre kilometer är bättre än noll kilometer". Väl ute blev jag belönad med en finfin regnbåge. Bara en sån sak. Får man en dubbel regnbåge när man springer sex kilometer?

Regnbåge, at the end of Kronovägen.

Furulund runt.

Belöning efter 6 km?

Flashbacks

Under min vanliga runda igår stötte jag på en kär gammal fiende från högstadiet. Han brukade dyka upp när vi hade idrottslektioner direkt efter lunch. I går var det antagligen för att jag åt mellanmål precis innan jag sprang.

Jag pratar om the good old håll.

Hade gömt bort hur ont det kan göra. Rundan kändes i övrigt riktigt bra men efter 3,5 km var det som att någon stack en kniv i sidan på mig.
Jag skojar inte. Fick stanna och vika mig dubbel i en minut vilket var lite pinsamt eftersom jag precis flåsat förbi ett par kedjerökande, smala fjortisar vars dömande ögon jag kunde känna i ryggen. Min ända önskan var att de inte skulle komma fram och undra “om tant behöver hjälp”.

Gårdagens lärdom blev således att ingen mat precis innan löpning. Jag lägger till den i minnet bredvid att inte simma precis efter maten.

Ytterst vetenskaplig illustration för att beskriva smärtan.

Så här sprang jag. Fjortisarna satt ungefär vid de grå plupparna. 

I stället för väggen

Många pratar om den berömda väggen som man tydligen kan råka döna in i när man springer riktigt långt. Jag har inte kommit dit ännu med min löpning men min kropp har så finurligt hittat på ett sätt att kompensera mig för detta.
Snällt va?

Tisdagsrundan igår var meningen att vara en revansch för både den misslyckade rundan i söndags OCH att jag, eftersom jag inte mådde så bra i måndags kväll, stannade hemma och vilade. Jag började springa som vanligt men bara efter en halv kilometer - tadaa!- I give you: tegelstensfötter!

Det blev till att kämpa sig runt 4 km. Det var inte vackert, but I did it.
Ganska nöjd så faktiskt. Det kan ju bara bli bättre.

Gårdagens skodon.

Gårdagens runda.

Detta har hänt...

Förra veckan, får jag väl ändå säga, blev ungefär som jag tänkt ur träningssynpunkt. Ingen styrketräning tyvärr men jag drog på mig mina fina joggingskor hela tre gånger. Och kom ut genom dörren och ner för trappan tre gånger. Och kom runt ungefär fyra kilometer...två gånger.

I går var jag så laddad och tänkte. Vem vet, jag klarar nog att lägga på en kilometer till i dag. Glömde bort små detaljer som: Det är 25 grader varmt och stekande sol och du har inte ätit eller druckit något sedan frukosten för fem timmar sedan. Så efter 2,5 km slutade mina ben att springa. Jag tvingade dem dock att gå ett par extra kilometer som straff. I kväll blir det revansch!

  Lyckad runda runt grustagen i Furulund.

Mindre lyckad runda i stekhett Kävlinge.

The things I do.....

Här kommer kvällens runda. Börjar kännas lite tungt i mina knän. Ser fram emot att om ett tag inte längre ha lika mycket att släpa på. Men det är ju en ond cirkel det där. Springer man inte så bränner man inga kalorier osv. Ska börja komplettera löpningen med simning en gång i veckan men Vikenbadet har freakin SOMMARSTÄNGT fram tills första september. Semestern var slut för flera veckor sedan och jag har till och med köpt en baddräkt. Sist jag gjorde det gick jag i trean. I lågstadiet alltså. Och så har de stängt. Skärpning!

Och så en liten detalj...

Kräftor, kantareller och nästan 5km.

Förra veckan var ur tränings-synpunkt sjukt dålig. En kombination av dåligt väder, en lägenhetsvisning och att jag tyckte att det var mysigare att gå på bio med lillasyster gjorde att kvällarna efter jobbet gick åt till annat. Typiskt mig. 

Men när jag i fredags packade väskan för en helg hos "svärföräldrarna" i Blekinge, åkte träningskläderna med trots allt. Så jag kom i alla fall i väg en runda i lördags och med tanke på att jag precis innan promenerat runt i skogen i tre timmar och plockat kantareller är jag ändå ganska nöjd med resultatet. Både joggingrundan och mängden svamp vi hittade!

Den här veckan har jag tänkt mig att komma ut och springa 3 gånger och förhoppningsvis också hinna med att styrketräna en dag. Håll tummarna!

Utsikt i från Lottas och Pelles hus i Grönadal. 

Ungefär en femtedel av kantarellerna vi hittade.

Lördagens runda. Nästan 5 km!

Gårdagens.

Sakta men säkert :)

Grå himmel men gyllene skor!

Jag har köpt nya skor i helgen. De heter NIKE Pegasus och är tydligen de löparskor som sålts mest i hela världen. Så om det är några skor jag ska lyckas i så är det väl de här.
Jag hade inte tid att ta med dem ut på en testrunda i söndags....det kan också vara så att jag var väldigt bakis efter lördagens festligheter. Men i kväll fick de följa med ut trots regn och rusk.
Skorna var riktigt sköna och det var härligt (läs: skitjobbigt men rätt ok) att springa. Axelklapp och ryggdunk till mig för att jag tog mig ut trots vädret!

Klara, färdiga, gå!

Jag är ingen träningsmänniska. I nästan hela mitt liv har jag intalat mig själv och andra att "Jag kan inte springa". I högstadiet var jag en av dem som gick större delarna av den obligatoriska tvåkilometersrundan  på idrottslektionen. Jag hade säkert orkat att ta mig runt men det har liksom suttit i huvudet på mig att det inte ens är lönt att försöka. Jättedumt när man tänker efter.
Den här utmaningen är till för att bevisa för mig själv att jag visst kan. I dagsläget kan jag springa fyra kilometer. Om ungefär nio månader ska jag ta mig runt ett halvt marathon. Och jag ska gilla det!