Flashbacks

Under min vanliga runda igår stötte jag på en kär gammal fiende från högstadiet. Han brukade dyka upp när vi hade idrottslektioner direkt efter lunch. I går var det antagligen för att jag åt mellanmål precis innan jag sprang.

Jag pratar om the good old håll.

Hade gömt bort hur ont det kan göra. Rundan kändes i övrigt riktigt bra men efter 3,5 km var det som att någon stack en kniv i sidan på mig.
Jag skojar inte. Fick stanna och vika mig dubbel i en minut vilket var lite pinsamt eftersom jag precis flåsat förbi ett par kedjerökande, smala fjortisar vars dömande ögon jag kunde känna i ryggen. Min ända önskan var att de inte skulle komma fram och undra “om tant behöver hjälp”.

Gårdagens lärdom blev således att ingen mat precis innan löpning. Jag lägger till den i minnet bredvid att inte simma precis efter maten.

Ytterst vetenskaplig illustration för att beskriva smärtan.

Så här sprang jag. Fjortisarna satt ungefär vid de grå plupparna.