måndag 28 november 2011

På rätt väg

Veckan som gått har känts väldigt bra. Dels för att jag kommit igång med löpningen igen och dels för att jag tagit ett beslut som ytterligare ska hjälpa till att nå mitt mål i maj.
   Trumvirvel.......I tisdags gick jag med i Viktväktarna!            
   Inte riktigt min grej, I know! Men faktum är att jag, från att vara en sann skeptiker, har ändrat uppfattning efter att ha pratat med nära och kära med väldigt bra erfarenheter av VV. Och jag måste säga att än så länge tycker jag att det funkar bra.
   God mat, mer motivation att träna, aldrig hungrig men funderar en gång extra på allt jag stoppar i mig och sparar godsakerna till speciella tillfällen. Precis som det ska va. Konstigt bara att det är så svårt att lyckas med det i vanliga fall på egen hand. Ska man verkligen behöva gå med i en grupp och betala för det? Men det är nog just det som är grejjen. Att man träffar andra som har samma mål. Och att de svider lite i plånboken.
   I morgon ska jag på mitt andra möte och väga mig för andra gången. Å ena sidan har jag ätit så gott den här veckan (dock inom ramarna för vad som var tillåtet) att jag har svårt att tro att jag har tappat något i vikt. Men å andra sidan har jag flera gånger tänkt på att jag gjort nyttigare val. Val jag inte gjort om jag inte bestämt mig för att räkna points. Den som lever får se.
   Men spännande är det!

Här kommer den här veckans andra joggingrunda. Den utövades i ett mulet och blåsigt Göteborg i sällskap av en snäll sambo. Han lät sig tillslut övertalas att följa med som stöd åt den arma flickvännen som var i desperat behov av att tjäna ihop ett par extra points så att hon kunde dricka ett glas extra vin under kvällens middag. Tack älsklig!

















































40 minuters löpning = två himmelska glas rött.....så värt det!

tisdag 22 november 2011

Helt sjukt!

Att börja på nytt jobb är tydligen precis som att börja på nytt dagis. Ni vet hur småbarnsföräldrar klagar på att ungarna kommer hem med den ena förkylningen och influensan efter den andra eftersom de måste vänja sig vid de nya barnens baciller. I det här fallet är det jag som tydligen har svårt att vänja mig vid mina kollegors baciller.
    I mer än tre veckor har jag befunnit mig i en enda lång halsont/förkylning/tok-hosta-dimma. Jag har mellan varven (de två tre dagarna jag emellanåt känt mig hyfsat ok) tränat lite mer lågintensiva pass på gymmet tex body-pump. Så klart har jag nojjat över att jag inte sprungit och framförallt över att jag inte haft något att lägga upp på bloggen och att ni då skulle märka vilken dålig och odisciplinerad typ jag är (hemska tanke). Så igår fick jag nog. 
    Jag till och med längtade efter att få komma ut och springa. Samtidigt var jag livrädd för att behöva börja om från början igen. Tre veckors uppehåll och förkylning måste ju ha påverkat konditionen negativt. Dessutom har jag tänkt att det skulle vara lite läskigt att ta sig runt i löparspåret nu när det är så mörkt om kvällarna.
    Så glad jag blev när jag tillslut kom iväg igår och 1: Tyckte att det var ganska mysigt att det var mörkt. (Klockan var faktiskt bara 18 så jag var inte direkt själv ute på vägarna) 2: tog mig runt hela rundan på ca 6 km precis som innan förkylningen och 3: inte hostade alls under hela rundan. 



Sara for president säger jag bara. Nu kör vi igen! Målet är att klara milen innan nyår. Hejaheja!
















Nästan samma runda som vanligt men jag undvek stigarna längs 
med ån. Lite för mörkt och ensligt där på kvällen.