Helt sjukt!

Att börja på nytt jobb är tydligen precis som att börja på nytt dagis. Ni vet hur småbarnsföräldrar klagar på att ungarna kommer hem med den ena förkylningen och influensan efter den andra eftersom de måste vänja sig vid de nya barnens baciller. I det här fallet är det jag som tydligen har svårt att vänja mig vid mina kollegors baciller.
    I mer än tre veckor har jag befunnit mig i en enda lång halsont/förkylning/tok-hosta-dimma. Jag har mellan varven (de två tre dagarna jag emellanåt känt mig hyfsat ok) tränat lite mer lågintensiva pass på gymmet tex body-pump. Så klart har jag nojjat över att jag inte sprungit och framförallt över att jag inte haft något att lägga upp på bloggen och att ni då skulle märka vilken dålig och odisciplinerad typ jag är (hemska tanke). Så igår fick jag nog. 
    Jag till och med längtade efter att få komma ut och springa. Samtidigt var jag livrädd för att behöva börja om från början igen. Tre veckors uppehåll och förkylning måste ju ha påverkat konditionen negativt. Dessutom har jag tänkt att det skulle vara lite läskigt att ta sig runt i löparspåret nu när det är så mörkt om kvällarna.
    Så glad jag blev när jag tillslut kom iväg igår och 1: Tyckte att det var ganska mysigt att det var mörkt. (Klockan var faktiskt bara 18 så jag var inte direkt själv ute på vägarna) 2: tog mig runt hela rundan på ca 6 km precis som innan förkylningen och 3: inte hostade alls under hela rundan. 


Sara for president säger jag bara. Nu kör vi igen! Målet är att klara milen innan nyår. Hejaheja!

Nästan samma runda som vanligt men jag undvek stigarna längs 
med ån. Lite för mörkt och ensligt där på kvällen.