På rätt väg

Veckan som gått har känts väldigt bra. Dels för att jag kommit igång med löpningen igen och dels för att jag tagit ett beslut som ytterligare ska hjälpa till att nå mitt mål i maj.
   Trumvirvel.......I tisdags gick jag med i Viktväktarna!            
   Inte riktigt min grej, I know! Men faktum är att jag, från att vara en sann skeptiker, har ändrat uppfattning efter att ha pratat med nära och kära med väldigt bra erfarenheter av VV. Och jag måste säga att än så länge tycker jag att det funkar bra.
   God mat, mer motivation att träna, aldrig hungrig men funderar en gång extra på allt jag stoppar i mig och sparar godsakerna till speciella tillfällen. Precis som det ska va. Konstigt bara att det är så svårt att lyckas med det i vanliga fall på egen hand. Ska man verkligen behöva gå med i en grupp och betala för det? Men det är nog just det som är grejjen. Att man träffar andra som har samma mål. Och att de svider lite i plånboken.
   I morgon ska jag på mitt andra möte och väga mig för andra gången. Å ena sidan har jag ätit så gott den här veckan (dock inom ramarna för vad som var tillåtet) att jag har svårt att tro att jag har tappat något i vikt. Men å andra sidan har jag flera gånger tänkt på att jag gjort nyttigare val. Val jag inte gjort om jag inte bestämt mig för att räkna points. Den som lever får se.
   Men spännande är det!

Här kommer den här veckans andra joggingrunda. Den utövades i ett mulet och blåsigt Göteborg i sällskap av en snäll sambo. Han lät sig tillslut övertalas att följa med som stöd åt den arma flickvännen som var i desperat behov av att tjäna ihop ett par extra points så att hon kunde dricka ett glas extra vin under kvällens middag. Tack älsklig!

40 minuters löpning = två himmelska glas rött.....så värt det!

Helt sjukt!

Att börja på nytt jobb är tydligen precis som att börja på nytt dagis. Ni vet hur småbarnsföräldrar klagar på att ungarna kommer hem med den ena förkylningen och influensan efter den andra eftersom de måste vänja sig vid de nya barnens baciller. I det här fallet är det jag som tydligen har svårt att vänja mig vid mina kollegors baciller.
    I mer än tre veckor har jag befunnit mig i en enda lång halsont/förkylning/tok-hosta-dimma. Jag har mellan varven (de två tre dagarna jag emellanåt känt mig hyfsat ok) tränat lite mer lågintensiva pass på gymmet tex body-pump. Så klart har jag nojjat över att jag inte sprungit och framförallt över att jag inte haft något att lägga upp på bloggen och att ni då skulle märka vilken dålig och odisciplinerad typ jag är (hemska tanke). Så igår fick jag nog. 
    Jag till och med längtade efter att få komma ut och springa. Samtidigt var jag livrädd för att behöva börja om från början igen. Tre veckors uppehåll och förkylning måste ju ha påverkat konditionen negativt. Dessutom har jag tänkt att det skulle vara lite läskigt att ta sig runt i löparspåret nu när det är så mörkt om kvällarna.
    Så glad jag blev när jag tillslut kom iväg igår och 1: Tyckte att det var ganska mysigt att det var mörkt. (Klockan var faktiskt bara 18 så jag var inte direkt själv ute på vägarna) 2: tog mig runt hela rundan på ca 6 km precis som innan förkylningen och 3: inte hostade alls under hela rundan. 


Sara for president säger jag bara. Nu kör vi igen! Målet är att klara milen innan nyår. Hejaheja!

Nästan samma runda som vanligt men jag undvek stigarna längs 
med ån. Lite för mörkt och ensligt där på kvällen.

Skämmes ta mig fan.

Förra veckans träningsresultat: Bodypump och Zumba. Hade tänkt dryga ut det där med minst en runda i Slottsskogen i helgen men självdisciplinen svek mig. Den jäveln.
   Den här veckan bjuder på repetition av ovanstående + minst en runda i joggingskorna men helst två. Nu är det officiellt. Fråga mig gärna på söndag hur det blev. Så får jag skämmas om jag inte levt upp till mina egna förväntningar. Tack på förhand.

Atjo, atjo, atjo - prosit!

Nu är jag tillbaks efter en och en halv veckas seeeg förkylning. I söndags var jag ute och sprang för första gången sen jag blev frisk igen. Jag gav mig fänken på att ta rundan på 6 km fast jag visste att det skulle bli jobbigt efter det långa uppehållet. And jobbigt it was. Men jag tog mig runt.
   Jaha tänker ni, har hon bara tränat EN ENDA gång sedan hon blev frisk?
   Nähäääädå säger jag. För jag har börjat med Body Pump efter jobbet på måndagar. Många tror att det bara handlar om att bygga muskler och bli starkare men det är även puls-höjande och bra för konditionen. För några år sedan gick jag ofta på Body Pump-pass och gillade det jättemycket. Tyvärr gjorde jag förra veckan misstaget att använda samma vikter som jag gjorde då vilket resulterade i en träningsvärk deluxe i flera dagar efteråt. Vill man bli fin får man lida pin - has never been more true.
   Det har verkligen börjat bli mörkt och ruggigt på kvällarna så jag kommer att fokusera utomhuslöpningen till helgerna i höst när jag har tid att springa mitt på dagen. Gillar inte att springa ensam i mörkret. Löpbandet finns ju alltid om det kniper men jag gillar inte riktigt känslan av att springa på stället.

Söndagsrundan.

Nu tar jag helg!

Veckan som gått har varit helt ok ur träningssynpunkt. I måndags sprang jag från Kävlinge hem till mamma och pappa fast än jag hade kunnat åka bil med de andra. Det blev en lite kortare runda än vanligt. Kanske tur med tanke på att det var skitjobbigt. Som belöning fick jag god kyckling till middag när jag kom fram!
   I onsdags gick jag till Vikenbadet och simmade i vanlig ordning fast än att min lillasyster ställde in i sista stund. Den självdisciplinen liksom. Inte likt mig.
   Träningsveckan avslutades igår med en runda på 6 km. Det var en så fin kväll. Härlig, ljummen skymning med rosa himmel i slutet av september. Det är lättare att ta sig ut när det är såna kvällar. Oroar mig därför lite för den kommande mörka och kalla hösten.
   I kväll åker jag upp till Göteborg och ska tillbringa helgen med Niclas och Martin & Sara som kommer på besök. Helgens träning blir därför koncentrerad till shoppingrundor på stan och ölhävning. Längtar!

Måndagsrunda.


























Torsdagsrunda.

Torsdagskväll från balkongen i Kävlinge. Silo i solnedgång.

Efter regn kommer solsken!

Vill bara uppdatera att jag faktiskt sprang 6 kilometer i regnet i förrgår precis som jag skrev att jag skulle.  (yeey för min självdiciplin!!) I kväll tänkte jag göra om det men hoppas på solsken den här gången.
   I går blev det stekt sill och potatismos hemma hos mamma och pappa i stället för simning. Lillasyster var sjuk och jag hade massor med smutstvätt men ingen tvättid. Då är det bra att ha snälla föräldrar som bor i närheten som låter en låna deras tvättinrättning....och bjuder på middag. (yeey för snälla föräldrar!!)

På det fjärde ska det ske!

Förra veckan tränade jag fyra gånger. Är väldigt nöjd så. Simmade 1750 m på badhus både i Furulund och Göteborg. Båda gångerna på ca 50 minuter. Var dessutom ute och sprang över 5 km vid två tillfällen. Först själv i ösregnet och sen i lördags med Niclas bredvid. De som känner oss vet mycket väl att både jag och N pratar både mycket och gärna. Dock inte när vi springer har vi kommit fram till. Därför sprang var och en med musik i sina lurar. Men det var väldigt mysigt ändå!
  Känner att det har börjat lossna lite med löpningen och att simningen verkligen är ett skönt komplement. I kväll tänkte jag försöka mig på att springa en ny runda mellan Kävlinge och Furulund och tillbaka igen. Tror det är ca 6 km och känns som en bra utmaning.

Så här fin skylt har Valhallabadet i Göteborg. Bara en sån sak.

Det här är en gammal bild inifrån badhuset. Men man får faktiskt
samma känsla än i dag. Arkitekturen är väldigt fint bevarad.